Har faktiskt funderingar på att söka till femmans kommande program "Wipeout". Verkar skitkul att svansa runt på en hinderbana i argentina!

Inspelningarna äger rum i slutet på november till början av december. Typ en vecka. Låter ju underbart! Problemet kan vara bara att så fort man varit med på tv så finns man på youtube för evigt, om man dessutom åker på spö i videon är det inte lika kul ;D

Men funderar seriöst på att söka... kan vara världens jävla grej.

Exakt vad är det du syftar på här? Är det tunneln i din kropp där luften tar en fil och maten går i den andra färdriktingen?

Uppskattar att folk kommenterar, men försök vara någorlunda vaken och halvnykter när du fingrar på tangentbordet.

Men ska svara på din fråga, vill ju inte bara vända ryggen till eller slå på dövörat. Även om jag inte fattade mycket när jag ögade igenom inlägget över huvudtaget, så tror jag att jag nästan kan sätta fingret på vad du vill ha sagt. Skämten är som benhårda armbågar i magen. Är jag bakfull kan dramatiken i avsnittet framkalla tårar. På en höft skulle jag säga att serien är rövbra och skådespelarna är tunga.

Somebody stop meeeee! Woff.

Eller ja, kryptisk jävla rubrik. Men jag tänkte komma till något som jag så ofta gått och funderat på. Det är verkligen så att allt för mycket som är bra, också är dåligt på något sätt. Går inte att komma ifrån, men det mesta har någon negativ bieffekt på något sätt.

Ta vad som helst. Alkohol, det är roligt och man har kul. Dricker man för mycket går det åt helvete, och dagen efter har aldrig varit rolig. Beroendeframkallande, det kan fucka upp ditt liv i allmänhet, och det är ett effektivt sätt att ta kol på hjärnceller.

Godis, gott men alla vet att det inte är bra för dig. Du blir fet. Samma sak med alla godsaker egentligen, allt som är gott är onyttigt (sen att mamma försökte skarva och köra med saker som "men brocolli är ju jättesmaskigt", det var en lögn).

Att ta det lugnt, softa och kolla på film. Oftast har du viktigare saker att göra och du måste ta igen det vid ett senare tillfälle.

Tobak går väl kanske är lite som alkohol då, men det är så underbart men självklart ska man trilla av pinn om man använder det.

Micromat, det går fort, det är lätt som fan, går (kan gå ;)) inte att misslyckas med. Dock skulle Anna Skipper få en hjärtattack om hon sett vad jag trycker i mig för att det är, just det, onyttigt.. och det är till och med mat! Vafan..

Till och med när man försöker göra något tråkigt; träna för att må bättre, då ska man få träningsvärk.

Om man spinner lite på dedär så upptäcker man ganska snart att fan allt för med sig skit. Spela hög musik, vilket man vill, ger dig tinitus, sitta vid datorn gör ju vem som helst trasig. Ja, du ser.. Inlägget skulle ju bli allt för långt om jag tog upp allt :P

Jag borde nog ta och byta min visningsbild på både bloggen och facebook. Det är ju lite synd eftersom jag på bilden ser ut som om fotografen yttrat uppmanande ord som exempelvis "The Tiger, grr" just innan bilden knäpptes.

Men numera har ju en del saker hänt, jag har typ aldrig mössa på mig längre, kör keps för hela slanten (kan också bero på att det just varit sommar). Vid de få tillfällen jag inte har keps på mig har jag ju just nu rakad skalle. Snaggad kanske är den rätta termen, 2mm.

Min frisyr har alltid varit ett stort jävla problem för mig. Kan absolut inte visa mig för någon utan fixad frisyr, jag mår seriöst dåligt av det. Jag ser ut som typ 5 bast. För att stilla min fåfänga så var jag tvungen att köra en hel ritual för att få till den perfekta luggen back in the days. Duscha, torka noggrant,, platta, langa i vax, på med mössan för att trycka ihop allt för att det inte skulle fluffa så jävligt. Det tog ett bra tag. Dessutom mådde mitt hår av nån skum anledning inte så bra av att ligga under en mössa/keps i 20 år, inkletat i vax. När det väl fick vara ute och luftas blev det tillplattat av två skållheta plattor (mitt försök till att förklara en plattång går hem).

<Här ska det var en bild, men jag hittade ingen. Förlåt alla som ville ha en bild här, men som inte fick nån>

Jag började iallafall tappa väldigt mycket hår och mina vikar (båda sidorna av pannan, där du vet) började dra sig uppåt. Jag vet inte om det låg något sånt i släkten eller om det var ett resultat av den långa misshandeln, spelade ingen större roll. Blev allt svårare att styra en schön frippa, så till slut orkade jag inte med helvetet, så jag rakade av det.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska låta det växa ut en bit, eller om jag ska klippa gräset igen. Det som är så jävla jobbigt med den här frisyren jag har i dagsläget är att jag måste dra fram gräsklipparn typ 1 gång i veckan, annars ser jag ut som en igelkott och vi är tillbaka då jag måste ha keps för att kunna visa mig utanför dörren...

Jag kan inte göra annat än att förknippa mitt hår med ångest >.<

Eller bokad och betald. Släpps 8 oktober på cdon, och nu har jag alltså kastat in min bokning och hoppas att mina våta drömmar snart ska gå i uppfyllelse.

Såg en reklam om att den näst godaste chokladen i världen precis har lanserat en ny förpackning (för den som dör av spänning talar jag om riesen, den man äter när man vill ha en stund för sig själv. När jag vill ha en stund för mig själv skruvar jag lite perverst på persiennerna och mörklägger rummet, men det är en annan historia).

Det fick mig iallafall att undra hur alla affärer håller koll på alla nya pryttlar på marknaden. Ta mitt lokala konsum till exempel. Hur vet dom att dom ska köpa in den nya förpackningen?? För jag svär på att den hänger där nere på en krok och bara väntar på att en reklaminspererad konsument köper just den.

Får dom typ "reklam" från olika tillverkare? Det måste bli en himla massa reklam, och det sitter säkert isåfall nån stackare och öppnar alla dessa reklamblad. Det leder till ytterligare en onödig tanke... Vad händer om jag skulle pranka lite med konsum och sätta upp en sån lapp som jag själv har på min brevlåda:



Nu heter ju inte jag Karl, och dedär är inte ens min brevlåda. Har till och med snott bilden.. jag är en tragisk figur.

Nej inte riktigt, men nästan! Känner mej iaf jävligt mode, och så har jag ju en blogg. Idag satte jag nämligen snurresprätt på mina presentkort jag fått i present när jag fyllde ett år mer än året innan. Har shoppat grejz för 1900 pengar! Sick, inte köpt så mycket kläder, ever ever ever. Men nu har jag 2 par nya byxar, typ 8 nya tröjar i olika former och ser ser ut som en levande reklampåle för HM. Enda/Ända skillanden mellan mig och andra HM-modeller är väl kanske att hittils har ingen dude kör av vägen för att personen i fråga såg min mage.

Har även köpt en ny gitarr till guitar hero! Så jävla awesome! Fan vad jag lirar, försökte till och med spela på båda samtidigt utan att dö, blev helt crazy (och jag dog, eller blev avrättad..)! Nu kanske man ska vara lite fullifan o dra fram baileysen! Få fart på den här mamman en gång för alla!

Jääääklar, upptäckte till min stora förfäran att jag endast har en plupp kvar på mobilen! GAH! Nu kanske ni tänker "näääe, men vilken jävla fjortis människan är som blir alldeles (märk nu dubbelciteringen)"Azzå mehn åååååh, guuuud, min nalle dör AzzÅ"". MEN jag kan lätt försvara mig serr'ni...

För att ge dig en bild av hur det går när jag inte har batterier på mobilen så tänker jag måla en hård men inte helt osann och orättvis bild för dig. Jag är typ lika socialt utmanad som Christopher Reeve. Utan mobil. Ungefär... Det blir inte mycket sagt där inte.

Och självklart ska här finnas en bild! Annars hade det inte varit ett riktigt inlägg. Bilden symboliserar min ensamma pupp som sakta kvävs till döds på min mobil.



För dem vars barndom sög eller är allmänt taskigt allmänbildade så vill jag påpeka att den efterblivna figuren med en fetisch för polisers färg på uniformer heter plupp. Det var poängen. 1-0. Till mig.

På rubriken att dömma låter det nästan som om jag varit på jordenruntresa, och precis kommit hem efter 7 år. Men nästan så är det, har varit i skolan hela dagen :P

Det är så jävla trist att komma hem, man är trött, har ångest för hur mycket det är att göra i skolan, man är hungrig, man är ensam. Amanda börjar jobba ganska lagom till att jag kommer hem så det finns absolut ingen chans att vi råkar stöta på varandra förrens på kvällen när hon kommit hem.

Alltså måste jag laga mat själv, och dessutom äta den själv som är så jävla värdelöst. Har absolut inte orken heller att ställa mig och laga något fint till middag, och why bother.. är ju bara jag som ska äta den ändå.

I ett desperat försök att liva upp den dåliga stämmningen som intagit mitt hem och pressat ut allt syre gick jag in på tv.nu i hopp om att någon gryyym serie skulle gå ikväll. Det enda/ända/skitsamma jag hittade var "Vem kan slå filip och fredrik". Det funkade förra veckan, det var premiär, man var pepp på att se sina idoler. Men alltså, även om det är de skönaste tv-personligheterna i sverige just nu, som är med räddar det fan inte programmet. Det var kul i början som sagt, men inte alls sugen på att se samma sak igen.

Nu för att det inte bara ska bli text i detta inlägg (Amanda säger att det blir jobbigt att läsa när det bara är massa text) så langar jag nu in picture of the day (förvänta er dock ingen picture of the day after today, har säkert glömt hela konceptet om några timmar).


Arnold känner att hur stor man (bokstavligen) man blivit, ska man aldrig glömma sina rötter!

Hittade denna roterande beauty:



Snurrar hon åt höger eller vänster? Det lättaste att se tycker jag är att hon snurrar medsols, men ibland får man värsta infallet och kjoltyget spinner plötsligt åt vänster.

Där jag hittade fyllot snackades det om höger och vänster hjärnhalva, men jag tror inte på sånt hokus-pokus så jag tyckte bara att det var häftigt.

Kollar tv.nu, ser att Svensson Svensson går på svt1. Blir lite glad, ser att det är en nyproduktion, blir jävligt arg. Slår på Tvn så att skummet skulle yrt om jag satt i badkaret.

... Vad i helvete? Det är samma skådespelare, det är inspelat 2008, dom har gjort allt för att det ska ge samma sköna feeling som det gjorde för 10 år sedan. Men! Man tappar respekten för skådespelarna för att de ens trodde på detta själva, det är en sån billig produktion så dom inte lagt tid/pengar på att göra ett snyggt intro, utan dm har filmat någon jävla dockhusversion av en radhuslänga. Skämten var roliga när dom drogs för 10 år sedan, men inte riktigt lika kul att höra dem igen i en fattig kopia av sig själva. Allt känns bara fake, och man får inte ett bättre intryck när man ser en mick dingla ovanför gustav svenson en hel scen...

Vaknade runt halv nio av att Amanda går upp och börjar stöka i köket (det vankas frulle in-tha-bed), jag glänser med mina pretend-to-sleep skills. Vid halv 10 kanske så låtsas jag sakta vakna när hon sjunger för mig ;)

Fick en grym frukost bestående av amerikanska pankakor, yoghurt o kallisar (det är kalaspuffar, ett slang som används av de mest inbitna konsumenterna), en mäckiepäzi, juice, te. Det var awesome. Öppnade Amandas present och blandade känslor bubblade i min kropp; En träningsoverall, tights och löparskor. Hon tänker tvinga ut mig nu.. Jackan var skitsnygg. Tightsen var.. intressanta, då jag ser smalare ut i dem än utan. Alltså, om ni ser en joggande krukpinne nu inom en snar framtid swischa förbi ditt köksfönster så har du förklarningen här...





Självklart! Kändes jävligt bra, jag var my own man när jag stegade in i vuxenvärlden, synonymt systembolaget. För att göra det så smärtfritt som möjligt och bli av med den av-nån-anledning-uppkomna nervositeten så la jag på lite självsäkerhet när det var mitt nummer som blinkade upp på en digitala skärmen. "AA, tjena. En låda J P och en Jäger, 700 ml ere vah?" Lite hockeyfarsa över hela grejen. Han tittade lite forskande på mig och bad om att få se legitimation. Glatt drog jag upp det och påpekade med en hysterisk och uppjagad stämma att "jag faktiskt fyller år idag-till och med!". Han sa grattis och hämtade mina varor.

Ett lyckorus gick genom kroppen när jag knallade bort med min systemet-kasse mot bussen. Det var som att komma med i en helt ny klubb. Jag kunde titta på folk och tänka "den där du, han får inte gå på bolaget han inte", eller titta med en menande blick på dem som själva konkade på dessa lila och mytomsbundna kassar. Det var mina jämnlika. Det var som att understryka min ålder, så att ingen misstog mig för en nittonåring (därav ska jag alltid gå omkring med en sådan påse).

Sedan kom familjen och firade, jag fick bland annat en diskmaskin! Grymt skönt att slippa stå och slava framför ett berg av disk. När de hade dragit var det dags för nästa pack människor, polarna. Det blev en grym kväll, massa vin och jäger. Insåg där nån gång under allt dunder och brak att man kan lyckas få så grymma berusningar på vin.

Så går det till! Att fylla 20. Skulle kunna berätta om dagen mer utförligt, men har redan blivit så pass mycket text så att 75% av de som läser min blogg antagligen redan kommer att ha gett upp innan de kommer ner till det jag skriver just nu.

Wooohooo! Imorgon fyller jag 20 år, tänker springa upp till bolaget så fort jag vaknat. Tyvärr så har idioterna på tåget lyckats med deras uppdrag: att smitta mig med deras dödliga virus.

Har feber skulle jag tro, mitt smaksinne är lika borta som Carolina Gynnings sillisar... Sprängade huvudvärk, är ju ett jävla helvete att jag skulle gå och bli såhär sjuk just NU! Hoppas att jag mår bättre imorgon, i värsta fall får jag avhålla mig från öl imorgon och fira födelsedagen med polarna nästa helg istället.

Det är ett rent helvete att vara mig. Jag är noga med att inte gå och bli sjuk, typ poppar vitaminpiller, klär på mig kläder som gör mig redo för ett finskt vinterkrig när det är 30 grader ute.

Självklart, när jag äntligen hittar en plats på tåget så brevid mig sitter en jävla förkylningspatient och snörvlar mer än mig på bakfyllan framför extrem home makeover. Fan asså, ta en vitamintablett, snyt dig och byt plats på tåget för i helvete. Kollektivtrafiken är för mig en hälsofara, borde vara regler för att åka tåg när man är förkyld. Egen vagn för dessa samhällets bottenskrap.

Vaknar upp av med en dunkade huvudvärk och undrar vad i helvete det är som låter. Väckarklockan står samtidigt och sjunger ut en helvetesmelodi och jag svär att jag ska dräpa den. Det kan inte stämma, klockan är omöjligt redan 6, jag har minst en timme kvar att sova, jag vill inte dras ur drömmen jag för tillfället har bosatt mig i!

Fan fan fan, går upp och märker att rummet är svinkallt, undrar lite sömnit om jag har sovit bort några månader och vi hamnat mitt i vintern... Klär mig, gör frukost, sitter fortfarande och är pruken pga av tidiga väckningen. Ska till skolan om 20 minuter, inget jag ser fram emot, sitta och trängas på tåget. Skit vad jag hatar tidiga mornar. Raka mej behöver jag göra också, både skallen och hakan, finner dock inte orken, inte nu inte sen.

Det enda som lyser upp min gråa, regniga vecka är att jag fyller år på Lördag!!! Suck on thaaat! Jag ska armbåga mig igenom ett hav av A-Lagare för att vara först in på bolaget samma morgon. Sen på kvällen då ska vi ut, har någon ett bra ställe i stan att tipsa om?

Nu brinner det i knutarna, måste hitta en ren tröja... deo kanske är en så dum idé heller när jag tänker efter.

Du känner igen dig, du kommer gående mot en människa du känner jäkligt ytligt. Du kanske har bråttom, du kanske inte alls har bråttom. Hur som helst går du mot personen i fråga och han går i motsatt riktning. Det du kommer mötas av är dels personen, men också ett riktigt socialt dilemma!

Man bestämmer sig för att hälsa, kanske drar till med ett tjäckt "Tjena". Den andre personen svarar med ett "Hej!". Nu kommer vi till det avgörande. Man vill inte stanna, man känner inte personen tillräckligt mycket för att stanna och prata om någonting. Du bestämmer dig för att fortsätta gå, men likt helvetet själv ska människan ställa frågan "Hur é läget?". Eftersom man är trevligt svarar man med typ "Jo fan, det är bra". Om man ska följa etiketten ska man ju självklart nu undra hur personens läge är, problemet är bara att man redan har passerat honom typ och nu vänt sig om medans man går i samma takt baklänges. Men man gör det ändå, bara för att vara trevlig. Detta måste alltså gå oerhört snabbt för att alla obligatoriska ord ska hinna sägas.

Man har ungefär 7-10 sekunder på sig att få fram denna konversation:
"Tja"
"Hejsan"
"Läget med dig då?"
"Jo fan, det e bra som fan, själv?"
"Jorå, rullar och så..." <-- Han vill berätta något, men vi vill inte lyssna!
"Okej, soft.. men du vi ses"
"Aa, det gör vi"

Det brukar oftast bli jävligt krystat och en obehaglig upplevelse för alla i närheten.

Woho! Det vi alla har väntat på är äntligen här. Prison Break season 4! Förra säsongen slutade jävligt starkt så är pepp på att se hur det går. Iofs; serien suger nu, den borde ju ha slutat efter första säsongen. Men jag tänker ändå se detta på att tecken att alla mina serier börjar igen nu, det värmer hjärtat.

Var förövrigt fest igår i skolan; jag var ninjafull.

Japp, jag har varit lite frånvarande på senare tid. Har inte funnit den där inspirationen till bloggande jag vanligtvis är så full med att jag använder det som substitut till alkohol. Men jag har faktiskt börjat skolan idag, det var.. som vanligt. Hela sommaren var som bortspolad och allt kändes bara som vanligt. Rätt trist.

Något som inte alls är lika trist är att jag fyller 20 om mindre än två veckor! Ska hänga på låset till bolaget! Första födelsedagen jag inte bor hemma på. Kommer bli skummt, satt och hade lite ångest över det igår. Ska bli firad av olika sällskap osv, och allt ska helst inträffa på samma dag.

Nu står jag faktiskt och multitaskar, skriver och lagar mat som värsta stjärnkocken; köttbullar och pasta. Oroande att jag fortfarande är osäker på hur mycket pasta jag ska koka, efter 6 månader. Eller hur länge jag ska steka köttbullarna...

Resultat (några svettiga minuter senare):
- Överkokt pasta
- För lite pasta
- Halvt ihjälbrända köttbullar

Fan att Amanda jobbar kvällar nu... ska ta ett snack med hennes arbetsgivare angående hennes schema.