Du känner igen dig, du kommer gående mot en människa du känner jäkligt ytligt. Du kanske har bråttom, du kanske inte alls har bråttom. Hur som helst går du mot personen i fråga och han går i motsatt riktning. Det du kommer mötas av är dels personen, men också ett riktigt socialt dilemma!

Man bestämmer sig för att hälsa, kanske drar till med ett tjäckt "Tjena". Den andre personen svarar med ett "Hej!". Nu kommer vi till det avgörande. Man vill inte stanna, man känner inte personen tillräckligt mycket för att stanna och prata om någonting. Du bestämmer dig för att fortsätta gå, men likt helvetet själv ska människan ställa frågan "Hur é läget?". Eftersom man är trevligt svarar man med typ "Jo fan, det är bra". Om man ska följa etiketten ska man ju självklart nu undra hur personens läge är, problemet är bara att man redan har passerat honom typ och nu vänt sig om medans man går i samma takt baklänges. Men man gör det ändå, bara för att vara trevlig. Detta måste alltså gå oerhört snabbt för att alla obligatoriska ord ska hinna sägas.

Man har ungefär 7-10 sekunder på sig att få fram denna konversation:
"Tja"
"Hejsan"
"Läget med dig då?"
"Jo fan, det e bra som fan, själv?"
"Jorå, rullar och så..." <-- Han vill berätta något, men vi vill inte lyssna!
"Okej, soft.. men du vi ses"
"Aa, det gör vi"

Det brukar oftast bli jävligt krystat och en obehaglig upplevelse för alla i närheten.