Eller ett ras är kanske att underdriva, något mer lavinartat är nog mer passade. Idag har exempelvis en person med hjärtat på rätt ställe besökt min blogg. Visst, det blir inte så jävla trångt i entrén eller kö, men det är lite trist att sitta ensam i baren och dricka avslagen pilsner. Metaforerna bara bubblar som en ändtarm efter en helkväll, men det hör inte hit.

Det jag tänkte ta upp idag är den störta skillnaden med att bo ensam och bo hemma, vad jag har märkt iaf. När man bodde hemma hos morsan och satt ensam en vardagskväll framför tvn var det inte jordens undergång. Trots stängd dörr och morsan snarkandes i soffan till go'kväll, kände man sig inte helt ensam. Jag träffade morsan dom gångerna då jag masade mig ner för tillställningar som typ middag och toalettbesök. Men annars var man liksom alone.

Nu, när jag sitter här en onsdagskväll och frugan på vift är lägenheten tyst, mörkt (trots att jag försökt rikta alla rummets lamor mot mina pupiller), osv. Det är inte längre speciellt skönt att vara "ensam hemma", utan det är numera något jag associerar med tortyr, avhuggna lemmar och isolering. Men hey vafan jag har ju en tv. Problemet med tv är att när jag sitter där så vet inte en enda människa om att jag sitter där!

För att slita mig från mörkrets klor sitter jag funderar på att börja bränna sprit i badrummet! Kul hobby, finns $$ att tjäna, jag kan bli full, vänner kan bli fulla och så mycket mer! Möjligheterna är oändliga! Sen är frågan bara vart jag lite diskret kan gömma undan en 25-liters-tunna på 35kvm :/ (tror jag bor i 35kvm? eller var det 25?... äh, vem håller räkningen, jag orkar precis städa hela iallafall)

God kväll, åter till hockeyn! Folköl och chilinötter kan inte resultera i något annat än seger.. 1-2 but I stay positive