Titta barn, En tvättäkta mainstream-h*ra!
Jadå! Då var det dags för mig att än en gång ta ett steg närmare att bli som alla andra i samhället. Jag har nämnligen varit helt emot iPod, iTunes, och iAllt vad iHeter. Dessa pryttlar som kan göra allt, spelar ut video och lagrar ett helt skivbolag i musikväg... MEN NU SITTER JAG HÄR! Ny iPod på 80gig som jag knappast kommer fylla under min livstid. Det väckte dessa tjejiga sinnen inom mig och jag blev nästan svettig när jag såg alla gulliga tillbehör man kunde köpa till sin gulliplutt.
Har faktiskt inte riktigt kommit på något negativt med den ännu, vilket lär tyda på att jag är en mycket trångsynt liten man med mycket fördomar.. jag borde kanske älska mer? Kom nyligen på mig själv sitta och lyssna på musik på iPoden framför datorn... Där på datorn finns exakt samma låtar, vars toner kan spelas ut på typ 1 meter höga högtalare efter att dom gått igenom min mixer och helvetes stora förstärkare... Nä men man vill ju vara inne, trots att det bara är en dator, en tom ölburk och en nästan-tom-popcorn-påse i som tittar på.
En annan stor förändring i min, annars ganska trista tillvaro, är att jag helt radikalt mother-fucker har bytt musikstil över sissodär en natt. Techno, trance och allt vad det heter, som för bara för någon vecka sedan lät som redig jag-måste-ta-livet-av-mig-för-att-få-ett-bättre-liv-musik låter nu som en orkester av dedär välkända, härliga, ljudet som uppkommer av en kall öl som öppnas. Harmoni när den är som bäst. Man kanske ska svänga förbi någon skum underground-butik i stan nu i veckan för att hämta upp såna där konstiga byxor och roliga hattar på väg till skolan medans man poppar E som om det vore smarties...
Nä men serious, det blir en hel del DUNK. Upprepade dunk med djup bas och härlig melodi, rättare sagt. Men jag börjar dock redan misstro mitt val av musik. Diverse hjärnskador kändes vara på väg när jag idag satt och försökte ladda över musik från det underbara iTunes till den ännu mer underbara iPoden. Tog ett flertal minuter och enligt min halv-bra-vän virre hade det inte vara något problem för honom. Detta uppfattade jag som en varningsklocka, eftersom det är allmänt känt att min halv-bra-vän-virre är helt jävla efterbliven vad det gäller teknik.
Kan vi/någon styra upp en fest på folkets hus?! Jag tänkte nämligen inta platsen längst fram vid dansgolvet bakom några spelare och ett mixerbord, och helvete att jag ska blåsa ut alla fönster och göra majoriteten av (dom i början av kvällen helt normala) festdeltagarna tokdöva och skakiga som en pensionär i en rodeo-tävling!!
Måste dessutom passa på att lista mina absoluta ÄlSkLinGs-dunkar just nu!
DJ Johan Badh ft. M Dee J & Walle - Inget med dig som är underbart (Vokalista added version)
Scott El - The Gay Priest
Antiloop - Nowhere to hide <--- Så jävla mellanstadiedisco att man blir tårögd!
Andrew Spencer and The Vamprockers - Zombie (Ray Knox Rmx Edit)
Akon ft. Eminem - Smack that (SoundBlasterz Remix)
Har faktiskt inte riktigt kommit på något negativt med den ännu, vilket lär tyda på att jag är en mycket trångsynt liten man med mycket fördomar.. jag borde kanske älska mer? Kom nyligen på mig själv sitta och lyssna på musik på iPoden framför datorn... Där på datorn finns exakt samma låtar, vars toner kan spelas ut på typ 1 meter höga högtalare efter att dom gått igenom min mixer och helvetes stora förstärkare... Nä men man vill ju vara inne, trots att det bara är en dator, en tom ölburk och en nästan-tom-popcorn-påse i som tittar på.
En annan stor förändring i min, annars ganska trista tillvaro, är att jag helt radikalt mother-fucker har bytt musikstil över sissodär en natt. Techno, trance och allt vad det heter, som för bara för någon vecka sedan lät som redig jag-måste-ta-livet-av-mig-för-att-få-ett-bättre-liv-musik låter nu som en orkester av dedär välkända, härliga, ljudet som uppkommer av en kall öl som öppnas. Harmoni när den är som bäst. Man kanske ska svänga förbi någon skum underground-butik i stan nu i veckan för att hämta upp såna där konstiga byxor och roliga hattar på väg till skolan medans man poppar E som om det vore smarties...
Nä men serious, det blir en hel del DUNK. Upprepade dunk med djup bas och härlig melodi, rättare sagt. Men jag börjar dock redan misstro mitt val av musik. Diverse hjärnskador kändes vara på väg när jag idag satt och försökte ladda över musik från det underbara iTunes till den ännu mer underbara iPoden. Tog ett flertal minuter och enligt min halv-bra-vän virre hade det inte vara något problem för honom. Detta uppfattade jag som en varningsklocka, eftersom det är allmänt känt att min halv-bra-vän-virre är helt jävla efterbliven vad det gäller teknik.
Kan vi/någon styra upp en fest på folkets hus?! Jag tänkte nämligen inta platsen längst fram vid dansgolvet bakom några spelare och ett mixerbord, och helvete att jag ska blåsa ut alla fönster och göra majoriteten av (dom i början av kvällen helt normala) festdeltagarna tokdöva och skakiga som en pensionär i en rodeo-tävling!!
Måste dessutom passa på att lista mina absoluta ÄlSkLinGs-dunkar just nu!
DJ Johan Badh ft. M Dee J & Walle - Inget med dig som är underbart (Vokalista added version)
Scott El - The Gay Priest
Antiloop - Nowhere to hide <--- Så jävla mellanstadiedisco att man blir tårögd!
Andrew Spencer and The Vamprockers - Zombie (Ray Knox Rmx Edit)
Akon ft. Eminem - Smack that (SoundBlasterz Remix)
Förbannat skön vecka alltså!
Gott folk, nu är dom borta! Mina tonsiller aka halsmandlar är förintade och balansen i halsen börjar sakta men säkert återgå till det bättre. Jag tänkte berätta hur träaktig min vecka har varit hittils, även om jag känner att jag har samma sinne för humor som en utbränd yrkesmördare just nu...
Söndag
Här var det dags att förbereda sig, jag fick inte äta något efter 00:00 mot måndagen, för jag kunde typ spy på kirurgen eller något. Vet inte varför men det har väl sin logiska förklarning som allt annat. Denna kväll var jag utan mat i typ 20 minuter innan jag gick och slaggade. Jag har aldrig varit så hungrig förut, efter 20 minuter, matbegäret blir som, säkert mycket annat, mycket större när man inte får äta.
Måndag
Upp, duscha, dra iväg till flemingsberg, göra sig lite klar för att bli uppsnittad. Kommer intågande på sjukhuset och känner "Fuck yeah, this is the real deal!". Knatar omkring och väntar på att klockan ska slå 10, vilket det inom tid självklart gör. Sedan sitter jag där plötsligt i sjukhus-skjorta och dinglar med benen över sängen, som btw hade en fjärrkontroll (värsta hästen, jag levde livet).
The Nurse förklarar för mig att jag ska opereras runt 2-tiden.. det är alltså 4 timmar att döda! Jag läser en bok, spelar spel på mobilen, försöker sova, och allt annat man kan göra i en sjukhussäng. Äntligen är det dags! Jag får medicin av The Nurse, det var typ morfin, citodon och något mer tror jag. Sen var allt bara härligt och jag var glad i hatten när jag rullades runt i min säng på väg till operation. Det var ett riktigt äventyr att ligga i en säng och åka hiss på samma gång.. speciellt när man var lite full i fan.
Jag hade fantiserat operationssalen lika flott som i scrubs. Men helvete, jag trodde jag hade gått på en nit och nu rullades in i ett slakteri. I ett desperat försök att lugna rädda små barn som går samma öde till mötes som mig, hade dom hängt upp en gammal bild av Joakim von Anka på väggen (jag kände mig genast lugn som en filbunke). Efter att ha växlat några flummiga ord med narkosläkarn somnade jag, har för mig att han vinkade och sa gonatt, men det kan ju varit något jag drömde också...
Vaknar någon timme senare, vettifan vad jag heter, alla The Nurse är mycket sötare nu än förut, folk tittar på mig och försöker kommunicera och jag svarar jäkligt nyktert (tycker jag). Ligger uppe i mitt rum igen och försöker smälla i mig en glass, vilket inte går så bra... Tippar på att jag såg ut som typ Agda_F90 som försöker sig på sitt första blow job. Tror jag slaggade en del efter det ;D.
Någon gång där på kvällen var jag uppe och röjde och gjorde min avdelning osäker, har jag för mig. Som en man tog jag tag i mitt dropp (alltså inte bara påsen utan hela ställningen), stapplade ut i korridoren och sökte upp the mens room. Stog och tryckte ett tag, men narkosen hade gjort min krigare helt svag och jag fick inte ut en droppe, vilket var lite oroande för att The Nurse hela tiden tjatade om att hon ville kolla om jag kunde pissa eller inte...
Sen känner jag att diverse rusmedel sätter igång och toaletten förvandlas till hela havet stormar, jag halkar tillbaka in till min säkra säng och däckar ganska fort igen.
Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag
Dessa dagar ligger jag alltså hemma och tycker helt sjukt synd om mig själv. Dygnen ser ganska lika ut, jag går upp tidigt som fan för att min hals håller på att ramla ur (det känns så iaf), stor frustande i köket och knarkar samtidigt som jag kippar efter andan och funderar över om min hals verkligen försöker döda mig. Spenderar ett flertal timmar framför bildande saker så som: datorspel, southpark, citodon. Höjdpunkterna och milstolparna på dagarna är min medicinering; var sjätte timme är det citodon och var åttonde timme är det dags för voltaren.
Det gör alltså ONT i halsen, people. Jag får svårt att svälja, vilket gör mig mycket olämplig som skådespelare i diverse filmproduktioner, och detta gick fan till överstyr för några dagar sen.
Jag låg och försökte sova, men gjorde sjukt ont och john blund föraktade tydligen smärta och höll sig undan. Jag låg alltså med uppspärrade ögon, skärpt utav bara helvete och kved. Kommer på den brillianta idéen att konstruera en dräggelpåse, varpå jag placerar en spypåse under min mun, som jag öppnar på vid gavel och bara väntar på the magic to happen. Detta går inte riktigt som planerat och det kommer massa dräggel på kudden... Jag beslutar mig för att lägga ner laget och går istället ner i köket för att poppa piller. Då fan får man sova!
Söndag
Här var det dags att förbereda sig, jag fick inte äta något efter 00:00 mot måndagen, för jag kunde typ spy på kirurgen eller något. Vet inte varför men det har väl sin logiska förklarning som allt annat. Denna kväll var jag utan mat i typ 20 minuter innan jag gick och slaggade. Jag har aldrig varit så hungrig förut, efter 20 minuter, matbegäret blir som, säkert mycket annat, mycket större när man inte får äta.
Måndag
Upp, duscha, dra iväg till flemingsberg, göra sig lite klar för att bli uppsnittad. Kommer intågande på sjukhuset och känner "Fuck yeah, this is the real deal!". Knatar omkring och väntar på att klockan ska slå 10, vilket det inom tid självklart gör. Sedan sitter jag där plötsligt i sjukhus-skjorta och dinglar med benen över sängen, som btw hade en fjärrkontroll (värsta hästen, jag levde livet).
The Nurse förklarar för mig att jag ska opereras runt 2-tiden.. det är alltså 4 timmar att döda! Jag läser en bok, spelar spel på mobilen, försöker sova, och allt annat man kan göra i en sjukhussäng. Äntligen är det dags! Jag får medicin av The Nurse, det var typ morfin, citodon och något mer tror jag. Sen var allt bara härligt och jag var glad i hatten när jag rullades runt i min säng på väg till operation. Det var ett riktigt äventyr att ligga i en säng och åka hiss på samma gång.. speciellt när man var lite full i fan.
Jag hade fantiserat operationssalen lika flott som i scrubs. Men helvete, jag trodde jag hade gått på en nit och nu rullades in i ett slakteri. I ett desperat försök att lugna rädda små barn som går samma öde till mötes som mig, hade dom hängt upp en gammal bild av Joakim von Anka på väggen (jag kände mig genast lugn som en filbunke). Efter att ha växlat några flummiga ord med narkosläkarn somnade jag, har för mig att han vinkade och sa gonatt, men det kan ju varit något jag drömde också...
Vaknar någon timme senare, vettifan vad jag heter, alla The Nurse är mycket sötare nu än förut, folk tittar på mig och försöker kommunicera och jag svarar jäkligt nyktert (tycker jag). Ligger uppe i mitt rum igen och försöker smälla i mig en glass, vilket inte går så bra... Tippar på att jag såg ut som typ Agda_F90 som försöker sig på sitt första blow job. Tror jag slaggade en del efter det ;D.
Någon gång där på kvällen var jag uppe och röjde och gjorde min avdelning osäker, har jag för mig. Som en man tog jag tag i mitt dropp (alltså inte bara påsen utan hela ställningen), stapplade ut i korridoren och sökte upp the mens room. Stog och tryckte ett tag, men narkosen hade gjort min krigare helt svag och jag fick inte ut en droppe, vilket var lite oroande för att The Nurse hela tiden tjatade om att hon ville kolla om jag kunde pissa eller inte...
Sen känner jag att diverse rusmedel sätter igång och toaletten förvandlas till hela havet stormar, jag halkar tillbaka in till min säkra säng och däckar ganska fort igen.
Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag
Dessa dagar ligger jag alltså hemma och tycker helt sjukt synd om mig själv. Dygnen ser ganska lika ut, jag går upp tidigt som fan för att min hals håller på att ramla ur (det känns så iaf), stor frustande i köket och knarkar samtidigt som jag kippar efter andan och funderar över om min hals verkligen försöker döda mig. Spenderar ett flertal timmar framför bildande saker så som: datorspel, southpark, citodon. Höjdpunkterna och milstolparna på dagarna är min medicinering; var sjätte timme är det citodon och var åttonde timme är det dags för voltaren.
Det gör alltså ONT i halsen, people. Jag får svårt att svälja, vilket gör mig mycket olämplig som skådespelare i diverse filmproduktioner, och detta gick fan till överstyr för några dagar sen.
Jag låg och försökte sova, men gjorde sjukt ont och john blund föraktade tydligen smärta och höll sig undan. Jag låg alltså med uppspärrade ögon, skärpt utav bara helvete och kved. Kommer på den brillianta idéen att konstruera en dräggelpåse, varpå jag placerar en spypåse under min mun, som jag öppnar på vid gavel och bara väntar på the magic to happen. Detta går inte riktigt som planerat och det kommer massa dräggel på kudden... Jag beslutar mig för att lägga ner laget och går istället ner i köket för att poppa piller. Då fan får man sova!
Halsmandel i gröten..
Många har hört skräckhistorierna där min halsmandel är huvudfiguren och spelar alltid boven i dramat. Snart skickar vi in insatssyrkan med skalpeller och pannlampor i min hals, på måndag är det nämligen slut på det tråkiga och början på.. en hemsk jävla vecka. Operation väntar runt knuten och jag börjar faktiskt bli lite nojjig.
För det första ska det enligt många säkra källor göra sjuhelvetes ont att ha öppna sår i halsen (no shit..), för det andra finns det någon sorts Urban Legend om att man kan få ljusare röst av en sådan operation. Därför tänker jag ge order till doktorn när jag ligger där nedknarkad på sängen att spara mina halsmandlar. Vaknar jag upp efter narkosen och låter som Celine Dion ska han fan stoppa tillbaka dom på sin plats. Om jag fortfarande låter sjukt manlig så är det ju trots allt jul snart och mandlar kanske är en bristvara 2007...
Jul ja, det är faktiskt 1:a november idag, vilket kom lite som en chock för mig. SMHI skrämmer oss dessutom med att snart är det dags för den första snön att göra vår tillvaro mindre tilltalande. Tiden går ju så fort att om jag stoppade huvudet utanför fönstret skulle jag antagligen se ut som en sumobrottare i stark motvind. Men andra ord är det hög tid att börja tänka på hur man ska spendera sitt sommarlov på bästa sätt, lägga undan några slantar varje vecka och på så sätt kunna leva livet när man är pensionär, börja titta på radhus till sitt kommande svensson-liv, beställa präst till sitt bröllop m.m.
Veckans taskiga ordvits:
"Det kan vara knivit att ligga sked... fan gafflar du om?"
För det första ska det enligt många säkra källor göra sjuhelvetes ont att ha öppna sår i halsen (no shit..), för det andra finns det någon sorts Urban Legend om att man kan få ljusare röst av en sådan operation. Därför tänker jag ge order till doktorn när jag ligger där nedknarkad på sängen att spara mina halsmandlar. Vaknar jag upp efter narkosen och låter som Celine Dion ska han fan stoppa tillbaka dom på sin plats. Om jag fortfarande låter sjukt manlig så är det ju trots allt jul snart och mandlar kanske är en bristvara 2007...
Jul ja, det är faktiskt 1:a november idag, vilket kom lite som en chock för mig. SMHI skrämmer oss dessutom med att snart är det dags för den första snön att göra vår tillvaro mindre tilltalande. Tiden går ju så fort att om jag stoppade huvudet utanför fönstret skulle jag antagligen se ut som en sumobrottare i stark motvind. Men andra ord är det hög tid att börja tänka på hur man ska spendera sitt sommarlov på bästa sätt, lägga undan några slantar varje vecka och på så sätt kunna leva livet när man är pensionär, börja titta på radhus till sitt kommande svensson-liv, beställa präst till sitt bröllop m.m.
Veckans taskiga ordvits:
"Det kan vara knivit att ligga sked... fan gafflar du om?"