Gott folk, nu är dom borta! Mina tonsiller aka halsmandlar är förintade och balansen i halsen börjar sakta men säkert återgå till det bättre. Jag tänkte berätta hur träaktig min vecka har varit hittils, även om jag känner att jag har samma sinne för humor som en utbränd yrkesmördare just nu...

Söndag
Här var det dags att förbereda sig, jag fick inte äta något efter 00:00 mot måndagen, för jag kunde typ spy på kirurgen eller något. Vet inte varför men det har väl sin logiska förklarning som allt annat. Denna kväll var jag utan mat i typ 20 minuter innan jag gick och slaggade. Jag har aldrig varit så hungrig förut, efter 20 minuter, matbegäret blir som, säkert mycket annat, mycket större när man inte får äta.

Måndag
Upp, duscha, dra iväg till flemingsberg, göra sig lite klar för att bli uppsnittad. Kommer intågande på sjukhuset och känner "Fuck yeah, this is the real deal!". Knatar omkring och väntar på att klockan ska slå 10, vilket det inom tid självklart gör. Sedan sitter jag där plötsligt i sjukhus-skjorta och dinglar med benen över sängen, som btw hade en fjärrkontroll (värsta hästen, jag levde livet).

The Nurse förklarar för mig att jag ska opereras runt 2-tiden.. det är alltså 4 timmar att döda! Jag läser en bok, spelar spel på mobilen, försöker sova, och allt annat man kan göra i en sjukhussäng. Äntligen är det dags! Jag får medicin av The Nurse, det var typ morfin, citodon och något mer tror jag. Sen var allt bara härligt och jag var glad i hatten när jag rullades runt i min säng på väg till operation. Det var ett riktigt äventyr att ligga i en säng och åka hiss på samma gång.. speciellt när man var lite full i fan.

Jag hade fantiserat operationssalen lika flott som i scrubs. Men helvete, jag trodde jag hade gått på en nit och nu rullades in i ett slakteri. I ett desperat försök att lugna rädda små barn som går samma öde till mötes som mig, hade dom hängt upp en gammal bild av Joakim von Anka på väggen (jag kände mig genast lugn som en filbunke). Efter att ha växlat några flummiga ord med narkosläkarn somnade jag, har för mig att han vinkade och sa gonatt, men det kan ju varit något jag drömde också...

Vaknar någon timme senare, vettifan vad jag heter, alla The Nurse är mycket sötare nu än förut, folk tittar på mig och försöker kommunicera och jag svarar jäkligt nyktert (tycker jag). Ligger uppe i mitt rum igen och försöker smälla i mig en glass, vilket inte går så bra... Tippar på att jag såg ut som typ Agda_F90 som försöker sig på sitt första blow job. Tror jag slaggade en del efter det ;D.

Någon gång där på kvällen var jag uppe och röjde och gjorde min avdelning osäker, har jag för mig. Som en man tog jag tag i mitt dropp (alltså inte bara påsen utan hela ställningen), stapplade ut i korridoren och sökte upp the mens room. Stog och tryckte ett tag, men narkosen hade gjort min krigare helt svag och jag fick inte ut en droppe, vilket var lite oroande för att The Nurse hela tiden tjatade om att hon ville kolla om jag kunde pissa eller inte...
Sen känner jag att diverse rusmedel sätter igång och toaletten förvandlas till hela havet stormar, jag halkar tillbaka in till min säkra säng och däckar ganska fort igen.

Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag
Dessa dagar ligger jag alltså hemma och tycker helt sjukt synd om mig själv. Dygnen ser ganska lika ut, jag går upp tidigt som fan för att min hals håller på att ramla ur (det känns så iaf), stor frustande i köket och knarkar samtidigt som jag kippar efter andan och funderar över om min hals verkligen försöker döda mig. Spenderar ett flertal timmar framför bildande saker så som: datorspel, southpark, citodon. Höjdpunkterna och milstolparna på dagarna är min medicinering; var sjätte timme är det citodon och var åttonde timme är det dags för voltaren.

Det gör alltså ONT i halsen, people. Jag får svårt att svälja, vilket gör mig mycket olämplig som skådespelare i diverse filmproduktioner, och detta gick fan till överstyr för några dagar sen.
Jag låg och försökte sova, men gjorde sjukt ont och john blund föraktade tydligen smärta och höll sig undan. Jag låg alltså med uppspärrade ögon, skärpt utav bara helvete och kved. Kommer på den brillianta idéen att konstruera en dräggelpåse, varpå jag placerar en spypåse under min mun, som jag öppnar på vid gavel och bara väntar på the magic to happen. Detta går inte riktigt som planerat och det kommer massa dräggel på kudden... Jag beslutar mig för att lägga ner laget och går istället ner i köket för att poppa piller. Då fan får man sova!