Har inte skrivit på ett tag och det finns ju några obvious reasons till det: Amanda har varit hemma, det har varit jul. En mindre detalj är ju kanske också att jag inte haft inspirationen till att skapa något stort.

Idag har jag iaf shoppat mod på flaska (såg batman igår och nog att Alfred är lite gammal, men den människan säger vettigare saker än Mr. Cohen) inför imorgon. Hoppas på en lyckad kväll på Jahnii är host. Det ska bjudas på hummer och oxfilé, låter ju förjävela underbart.

Jag har även brytit ryggen lite. Squash kan se ut som en oskyldig sport, men den kan vara så jävla nasty... Efter att ha värmt upp med en veckas datorspel och filmtittande skall man ICKE tro att man är squashens björn borg och gå ut med 110%... Det har ju blivit lite smärtstillande för att kunna sova.. I've popped one... I've popped two...

Jag har längtat efter den här dagen sedan jag kom hem från London; Amanda kommer hem. Och nu sitter jag här och försöker andas genom en helt täppt näsa.. Japp jag är sjuk igen. Jag blev precis frisk, och nu sitter jag här och snorar ner lägenheten igen efter bara nån vecka! Inte nog med att jag är förkyld (vilket jag hatar mest av allt i världen) så är jag sjuk när Amanda kommer, jag är sjuk på julafton, och det skulle inte förvåna mig om jag har cancer på nyår...

Bestämde mig immorse för att ge mig lite chilltid.. Satt vid datorn, kollade på OC och käkade en grym frulle. Efter det hade jag tänkt sätta mig och råplugga i sex timmar för att sedan kunna ta det lugnt igen. Planen gick åt helvete i samma sekund jag öppnade matteboken... Orkade bara inte, fattade inte första talet och jag blev bara helt omotiverad till allt. Istället spenderade jag dagen med att fika, käka thaimat och kolla på Bert tillsamans med Crille, Alle, Jojo och Cao.

Antagligen kommer inte ens ångesten ikväll kunna driva mig till att försöka lära mig något i sista minuten, och tentan i övermorgon kan ju bara gå o lägga sig..

Jag har helt tappat motivationen till plugget nu asså. Efter att jag fick underkänt på en tenta, har jag blivit så jävla stressad. Eftersom jag tar studielån så hänger hela min lägenhet på hur pass jag klarar skolan, och nu när jag fick ett stort jävla F på tentamen fick jag världens press på mig. Har två tentor denna vecka som jag känner att jag inte kommer att klara, samt omtenta i ämnet jag fick F i. Kommer gå på jullov med tre kurser underkänt i bagaget, inte så kul.

Så fort jag sätter mig med boken känner jag bara att jag inte pallar, jag har inte direkt tagit ut mig denna termin. Men det är kanske det jag skulle behövt göra så jag inte fick denna pressen som paralyserar mig just nu.

Ett av det störta problemet med att bo ensam är att saker i kylen inte håller för evigt. Köper man för lite så tar det med all säkerhet slut och om man köper mer så hamnar man i den situationen jag ofta befinner mig i. En situation som säkert kostat mig några hundra kronor redan.

Man köper nån grej, typ en gurka. Det är ju inte så ofta jag äter sallad, men ändå. Man ser gurkan varje gång man öppnar kylskåpet, men man tänker aldrig på att kolla när den går ut. Så en dag så hittar man samma gurka man plockade på sig i en butik, med känslan i kroppen att "nu jävla ska jag bli nyttig", för 3 månader sedan. Möglig och skit. Ofta så vill jag inte heller slösa på min mat, tex om jag köpt något gött (typ i senaste fallet chokladpudding) och känner lite att "näääe, jag väntar nog med denna tills jag är riktigt sugen"... Blir till att kasta den också när grädden är sur som en väckt kvinna.

Och idag skulle jag lyxa till min fredagsmiddag med lite bea till köttet (som självklart var fryst), den gick ut för en vecka sedan.. Jag tänkte att vafan kan en väcka göra? Om den är bäst före 2008-12-06 så är den antagligen bara lite sämre 2008-12-06. Morsan har ju tipsat om att lukta på föremålet i fråga för att klargöra om det är för gammalt... Bummer att man är förkyld :P Så jag fick helt enkelt chansa. Började känna en viss oro i magen efter ett tag, så mitt mission ikväll är att hålla kvar köttet i kaggen.

Inga armar och inga ben. Ungefär så kändes det igår när jag inte hade internet på hela dagen. Plötsligt ser jag att min router börjar blinka framåt ett-tiden på natten (då har den inte blinkat sedan halv 10 på morgonen). Jag rusar upp för att kontrollera mina förhoppningar, japp, jag har internet igen, kontakt med omvärlden.. men vafan skulle jag ha det till mitt i natten. Jag satt och ringde bredbandsbolagets support hela dagen igår. Dom blev säkert roade av att jag ringde med svetten rinnandes genom telefonen och med risig röst undrade hur länge det kunde tänkas dröja innan cyberspace kundes nås från mitt hem.

Kan berätta lite om min dröm jag precis rycktes ur, för att ha något att göra. Jag skulle av någon anledning åka båt nånstans, så jag satt själv i en båt (dyrare variant) när jag insåg att jag inte kunde styra. Jag gjorde så gott jag kunde (jag var på väg till en hamn jag visste att jag tidigare drömt om). Väl framme vid hamnen kom jag på att jag inte hade nån aning om hur jag skulle "parkera", fick stanna på nån spec-brygga en bit bort från hamnen och någon äldre dam hjälpte mig. Damen berättade att hon var med i någon sorts datinggrupp. En grupp som brukade vara rätt värdelös utom på fredagar då det blev lite mer röj. AAnywho så var det snack om recept, i datinggruppen hade det typ nån receptbok och alla brukade laga mat till varandra. Nu skulle dom byta kokbok, varpå jag drar på den världvana kommentaren "Men maten spelar väl minst roll i sammanhanget, om du förstår vad jag menar". Hon tar illa upp och säger att gruppen till stor del handlar om vem som lagar godast mat.

I en annan del av drömmen kommer jag ihåg att jag och Amanda svingar oss med lianer (tror det var lianer.. inte säker) runt ett hus, med målet att komma in i huset tror jag. Det var alltså som en uppsatt bana man var tvungen att svinga sig igenom för att ta sig till ingången av huset.

Nu kommer sjukast av allt. När jag vaknar är min skalle fylld av ett ända ord, ett ord som bara ekar mellan mitt pannben och bakhuvud. "Kleerup". Jag går sedan och smakar på ordet i några minuter medans jag sköter allmänna morgonsysslor. Kleerup... vem eller vafan är det?. Googlar det tillslut och lär mig att det är någon sorts artist. Jag var helt säker på att jag kände igen namnet (som jag nu vet att det är), men hade ingen aning om vem det tillhörde.

För alla er som väntat som dårår på Veckans Snitt (en person jag inte känner typ) kommer bli ledsna/arga. Den där jäkla människan på Boston Tea Party snodde min idé om innehåll. Varför ett duschdraperi alltid sugs in mot kroppen när man duschar. Lite oväntat hade jag fått det mesta rätt :)

Anywho, tillbaka till London.

Tisdag
Jag och amanda fick en tidig julklapp av hennes pappa, biljetter till en musikal. Vi valde "We will rock you", alltså en queens-musikal. Jag är lika välbildad inom queens musik som ett barn i afrika är insatt i Sveriges ekonomi (eller typ jag.. jag är inte så välbildad..). Men det gjorde det hela mer spännande att inte känna till nån låt (förutom i slutet då de spelade alla kända). Det var jättetrevligt! Innan musikalen var jag en riktig man och bjöd min kvinna på middag. Vi valde en resturang i Soho (Londons svar på China Town), efter att Amanda sagt "Neeej för i helvete" till cirka 10 resturanger för att de hade hela, hängda, stekta ankor i fönstret. Var en mysig kväll :) även om Amanda spillde ut typ halva sin mat på duken (inte i en och samma olycka, utan systematiskt nersmutsande försigick).

Onsdag
Egentligen borde jag ta denna dag i ett eget inlägg, kanske starta en helt ny blogg bara för denna dag, men jag ska fatta mig kort, typ som att komma till insikt att jag är dvärg.. Äh, är sliten: Sjuk som bara jag kan vara och har en träningsvärk som får bdsm verka fjolligt (spelade squash med gubbarna..).

Hela dagen fördrev jag med mentala förberedelser för att åka hem och lämna min kärlek i ett myller av Starbucks. Klockan slog timmen jag hoppades aldrig skulle komma och vi stack till bussen. Vi väntade.. väntade ytterligare.. känner att "det här kommer jag fan aldrig hinna".. lackar tillslut och ringer och hojtar på nån sorts kundtjänst. Efter 30 minuter går det upp för mähät på andra sidan linjen att jag inte säger "Television" utan "Terravision" (bussbolaget). Tydligen står jag och svär vid fel hållplats, och när vi slutligen hittar den korrekta har mitt plan så gott som redan landat på skavsta.

Jag skulle alltså bli tvungen att köpa en ny flygbiljett för dagen därpå... är så rasande att jag går till burger king och köper en, lyssna nu, double whopper. Jag var inte speciellt hungrig, utan åt av ren frustration, och en vanlig whopper wouldn't to the trick. Sen var det bara att hitta ett internetcafé och boka en ny flight (1400kr, hey inga problem.. jag tar bostadsbidrag).

På väg hem till Amandas lägenhet, dragandes på rullväskan (igen), hittar jag en affär som hade det klingande namnet "Whine" och jag kände att det fanns bara 1 (en, one) medicin för kvällens jävla helvete. Sprit. Köpte en flaska Smirnoff (200ml). Det hela började som vanligt lite oskyldigt att jag och Amanda skulle grogga den, slutar med att jag ligger och försöker suga ut den sista droppen ur flaskan, Amanda tycker synd om mig så jag får hennes grogg (hennes första). Kvällen är ung känner jag och sticker ner till en turkshop brevid lägenheten och inhandlar en flaska rödtjut som jag häller i mig. I ett skede var vi ute (skulle möta Moa på väg hem från jobbet), och jag kan ju inte lämna min vän ensam hemma (flaskan) så jag häller över lite i en vattenflaska. Väl ute bland folk kände jag mig som en alkoholist, varpå jag, för att dölja min sjukdom, stoppar ner flaskan i ena rockärmen. Den ligger så perfekt att jag bara kan lyfta hela armen och dricka från handleden utan att någon ser. Utmärkt! Hem, hinka vatten, däcka.

En bild kanske man ska bjuda på också...

London består till större delen av Starbucks, typ världens bästa café-ställe-typ, KFC, Burger King, McDonalds och turkshoppar. Man behöver aldrig fråga vart fan man hittar närmaste Starbucks, det är bara att knalla vidare 50 meter, eller också backa 50 meter.

Söndag
Jag har aldrig gått så mycket i hela mitt liv som jag gjorde den dagen. Fjällvandringen i gymnasiet var som att gå ner till den lokala kiosken och tillbaka i jämnförelse. Vi satt och räknade lite på dedär och det var över en mils stadsvandring! Men var väl lite mysigt på sitt sätt, sen att jag hade milleniumets träningsvärk och inte kunde gå som en frisk person. Vi gick längs Hyde Park, längs Oxford Street. Vi var ända bort till Piccadilly Circus, och sen vände vi tillbaka och jag fick se deras lägenhet. Den var liten, trevlig, och antagligen förjävlig att bo i när man tryckt in fyra brudar i den.

Kvällen spenderades på hotellrummet med en stor pizza, kycklingvingar, vitlöksbröd och 2 liter läsk från Pizza Hut.

Måndag
Börjar bli lite svårt att komma ihåg dagarna här nu, vad man pysslade med osv. Och även om jag vet allt jag har gjort så är det svårt att koppla ihop dem med en dag. Typ som att jag vet vad alla dagar i veckan heter, men kan inte koppla ihop dem till händelser.

Amanda jobbade denna dag, så jag tog tillfället i akt att upptäcka London by myself. Letade upp Primark (så billigt att jag undrar om personerna i kassorna är utklädda barnarbetare). Fick torgskräck av antalet människor som också tyckte att det var bra priser där, och därför trängdes i lokalen, varpå jag snabbt letar upp Moa och Johanna, drar hem och ser en film.

Nu när jag har flyttat kom jag även närmare Centrum. Innebär att jag sitter på andra parkett när kommunens jobbigaste dag går av stapeln. Några hundra extremister från båda sidor tar över byn idag för att göra.. ja jag vettifan egentligen vad meningen är. Iallafall så slog jag upp persiennerna nu och såg att polisen har dragit upp en tejp runt mitt hus, vet inte om det är nån sorts budgetform av kravallstängsel... Lite scarrit sådär. Men nu blir det plugg iaf, är inne i en djup jävla ångest nu (failade en tenta).

Jo tänkte göra min Londonresa till en serie här på bloggen... Anledningen? Jo det finns många; ingen vill läsa ett sånt långt inlägg, jag orkar inte skriva ett långt inlägg och det är bra material (så jag slipper komma på saker, det som är bara såå jobbigt)...

Lördag
Jag hade redan innan insett att jag inte gillade att flyga, och när jag väl satt där på planet och hade beställt in min carlsberg för att lugna mina nerver kände jag inte annorlunda. Jag klarade flygandet så pass bra på grund av att jag helt enkelt ställt in mig på att jag verkligen skulle dö. Det var inte en risk utan ett faktum. Bara att gilla läget och enjoy the ride. Kände att vad som helst kunde hända, att en missil kommit farandes och klippt av vingen var inget jag skulle bli speciellt överraskad över.

När jag genomsvettig och rätt så medtagen av resan äntligen landar på Stansted inser jag att jag är helt vilse. På riktigt risig engelska (som har legat och dammat sedan gymnasiet) försöker jag komma på rätt buss. Det var inte så jävla lätt som jag först trott när jag glatt tågade in på en buss med rätt logga men med helt fel destination.

Efter en bussresa, vars tid jag beräknade till ungefär en evighet, kom jag till slut till Victoria Station. Nu gällde det bara att hitta anledningen till hela resan (prinsessan (min käring) i denna riddarsaga). Jag trallade runt där med min rullväska som ända vän och backup vid eventuell street-fight. Ett moment som inte verkade helt uteslutet när jag och väskan rullade in på en lastkaj med ett gäng britter som argt stirrade på mig. Jag vände snabbt på klacken och väskan i någon sorts sladd... Helt fel ute var jag... Till slut så uppenbarar sig en ängel plötsligt bakom ett hörn och jag fylls med lycka =)

Vi letade upp en taxi, tog oss till hotellet (med sämre stil) med glidig stil.

Resten av kvällen bestod av.. ja vafan tror du.. blev lite tv-zappande.. :P nene..

Har inga bilder att ladda upp från resan, men det är för att.. ja, jag knäppte typ fem stycken, men mest för att jag inte orkat leta upp kabelhelvete. Kommer sen ;)

The eagle has landed...

Efter många om och men så är jag hemma i lägenheten nu igen. Mycket här hänt sedan i lördags, vilket inkluderar missade flighter, möss bland frukostflingorna och en version av kaminmannen.

Har ju sjukt mycket att berätta, men just nu orkar jag inte. Jag sitter fortfarande och hyperventilerar efter landningen (trots att en pilot antagligen skulle kallat det en perfekt landning). I'll get back to you soon.