För alla er som väntat som dårår på Veckans Snitt (en person jag inte känner typ) kommer bli ledsna/arga. Den där jäkla människan på Boston Tea Party snodde min idé om innehåll. Varför ett duschdraperi alltid sugs in mot kroppen när man duschar. Lite oväntat hade jag fått det mesta rätt :)

Anywho, tillbaka till London.

Tisdag
Jag och amanda fick en tidig julklapp av hennes pappa, biljetter till en musikal. Vi valde "We will rock you", alltså en queens-musikal. Jag är lika välbildad inom queens musik som ett barn i afrika är insatt i Sveriges ekonomi (eller typ jag.. jag är inte så välbildad..). Men det gjorde det hela mer spännande att inte känna till nån låt (förutom i slutet då de spelade alla kända). Det var jättetrevligt! Innan musikalen var jag en riktig man och bjöd min kvinna på middag. Vi valde en resturang i Soho (Londons svar på China Town), efter att Amanda sagt "Neeej för i helvete" till cirka 10 resturanger för att de hade hela, hängda, stekta ankor i fönstret. Var en mysig kväll :) även om Amanda spillde ut typ halva sin mat på duken (inte i en och samma olycka, utan systematiskt nersmutsande försigick).

Onsdag
Egentligen borde jag ta denna dag i ett eget inlägg, kanske starta en helt ny blogg bara för denna dag, men jag ska fatta mig kort, typ som att komma till insikt att jag är dvärg.. Äh, är sliten: Sjuk som bara jag kan vara och har en träningsvärk som får bdsm verka fjolligt (spelade squash med gubbarna..).

Hela dagen fördrev jag med mentala förberedelser för att åka hem och lämna min kärlek i ett myller av Starbucks. Klockan slog timmen jag hoppades aldrig skulle komma och vi stack till bussen. Vi väntade.. väntade ytterligare.. känner att "det här kommer jag fan aldrig hinna".. lackar tillslut och ringer och hojtar på nån sorts kundtjänst. Efter 30 minuter går det upp för mähät på andra sidan linjen att jag inte säger "Television" utan "Terravision" (bussbolaget). Tydligen står jag och svär vid fel hållplats, och när vi slutligen hittar den korrekta har mitt plan så gott som redan landat på skavsta.

Jag skulle alltså bli tvungen att köpa en ny flygbiljett för dagen därpå... är så rasande att jag går till burger king och köper en, lyssna nu, double whopper. Jag var inte speciellt hungrig, utan åt av ren frustration, och en vanlig whopper wouldn't to the trick. Sen var det bara att hitta ett internetcafé och boka en ny flight (1400kr, hey inga problem.. jag tar bostadsbidrag).

På väg hem till Amandas lägenhet, dragandes på rullväskan (igen), hittar jag en affär som hade det klingande namnet "Whine" och jag kände att det fanns bara 1 (en, one) medicin för kvällens jävla helvete. Sprit. Köpte en flaska Smirnoff (200ml). Det hela började som vanligt lite oskyldigt att jag och Amanda skulle grogga den, slutar med att jag ligger och försöker suga ut den sista droppen ur flaskan, Amanda tycker synd om mig så jag får hennes grogg (hennes första). Kvällen är ung känner jag och sticker ner till en turkshop brevid lägenheten och inhandlar en flaska rödtjut som jag häller i mig. I ett skede var vi ute (skulle möta Moa på väg hem från jobbet), och jag kan ju inte lämna min vän ensam hemma (flaskan) så jag häller över lite i en vattenflaska. Väl ute bland folk kände jag mig som en alkoholist, varpå jag, för att dölja min sjukdom, stoppar ner flaskan i ena rockärmen. Den ligger så perfekt att jag bara kan lyfta hela armen och dricka från handleden utan att någon ser. Utmärkt! Hem, hinka vatten, däcka.

En bild kanske man ska bjuda på också...