Vet inte varför jag skriver nu, vart fick jag energin ifrån? Jag vet inte alls jag, men det kan ju ha något att göra med att jag har börjat gymma! Och det är inget jävla nyårslöfte ni ser stå längst bak i lokalen (gärna undanskymd bakom ett muskelberg) och lyfta vikter med enheten hekto. Jag har nämligen slagit på stort och köpt mig ett årskort, allt för att jag inte ska kunna lägga av bara sådär.

Det hela började med att jag tittade ner.. Jag tittade ner och lyfte upp tröjan (på ett oskyldigt - ej äckligt sätt). Ut kom en mage som kunde fått svullo likna en smal anorektiker på vatten-diet. Nej men asså jag kände att fan såhär kan vi inte ha det. I took action och åkte upp med frugan till det lokala gymmet för att göra en "testgång".

Ett gym är en väldigt speciell plats... Det finns alla sorters människor där och det känns helt avskiljt ifrån den riktiga världen. Sveriges lagar gäller inte där.. där gäller gymmets lagar. Några oskriva regler som antagligen är icke-skrivna av alfahannen som strövar omkring i lokalerna. Vilket för oss in på människorna.

Som jag redan nämnt: alfahannen. Han (kan omöjligt vara en kvinna) är stört och avsevärt mycket starkare än alla andra som äger ett gymkort, han spenderar all sin vakna tid med att putsna sina gunz. Man pratar inte med alfahannen, han pratar med dig. Eller om man har tur kanske man kan få en grymtning när man gör något bra (typ som att flytta på sig när han kommer mot dig i en smal korridor). Sen kommer tonårskillarna som bygger muskler och gjort det i några år. Sen kommer damerna som spenderar hela passet på antingen gång-maskinerna eller står och strechar i två timmar. Lääängst ner på listan kommer jag... Äldre än tonårsbiffarna, men också 40 kilo lättare, spinkig liten skit som spenderar mer tid på att ställa in "rätt" vikt på maskinerna än att faktiskt använda dem.