Vaknade till min förskräckelse (eller själva vaknande berodde på den hemska signal från mobilen som väcker mig varje morgon) av att det var kolsvart ute när jag steg upp ur sängen idag. Det hela började med att jag tyckte att det var svårare än vanligt att sömntucket navigera runt i lägenheten, vad fan berodde det på? Var jag full? Var jag så trött, även om jag kände mej relativt utvilad? Nej, det är för att jag inte ser ett skvatt - det är ju mörkt som i döden här inne. Ramlar bort till köket och väcker nästan käringen på kuppen, men kommer fram till fönstret och tar tag i persiennen.

Helvete, fan vad mörkt det är... Det kunde lika gärna varit december, du vet när det är mörkt ute vilken tid man än vaknar. Mörkt när man går till jobbet och fan ännu mörkare när man kommer hem därifrån. Jag får en infall av att sätta på tvn och bänka mig framför julkalendern. Det hela kunde eskalera, vad vet jag. När Amanda vaknar kanske jag är i full färd med att klä granen och när hon frågar vad det är som luktar så svarar jag helt lugnt att jag har lussekatter i ugnen. Och detta utspelar sig halv 8 på morgonen den 6:te oktober. Allt för att det är så jävla mörkt, men jag blir ju för guds skull förvirrad. Ska jag gå och lägga mig igen, ska jag gå upp, ska jag klä granen?

Har nu glömt vad inlägget handlade om, och det är för tidigt för att jag ska ha kraft att läsa igenom det, har inte druckit upp mitt kaffe ännu...