Jag har en sjukdom. Symptomen är tydliga. Den virriga blicken, den spända nacken och den okontrollerade svetten. När jag bodde hemma med morsan så hade jag ju övervåningen för mig själv och träffade morsan dom gånger då det vankades mat. Allt rullade ju på, det var skönt att vara ensam hemma ibland. Hade inga som helst problem att komma på saker att göra.

Nu när min älskling inte är här så sitter jag som om jag var fysiskt challenged, vrider på huvudet som om jag var paranoid i jakten på att hitta något att sysselsätta mig med. Det är rätt trist att vara helt värdelös på att underhålla sig själv ^^

Visst att jag kan städa, plugga, diska och allt sånt. Men det känns så jävla tråkigt att göra själv. Titta på tv eller spela dator är typ uteslutet för jag blir sjukt rastlös. Någon direkt lösning på problemet vettifan om jag kan komma på, men det finns ju självklart lite idéer; vattengympa, gå med i scouterna, syjuntor, eller sånt party där man diskuterar plastförvaring. Kanske ska jag börja träna? Då gymmet är lite dyrt för mig tänkte jag rulla på svettbandet, trycka på den stora play-knappen och se på tränings-videor, lyfta skrot och dricka proteindrycker.