Fy fan, känner verkligen I hate my life nu. Måndag och jag känner för att spy på den. Spy, vilket jag var rätt nära att göra igårkväll när jag låg och försökte sova trots sömnproblem. Låg och fakeblundade för att lura kroppen att jag var trött, insåg att det var för varmt så tar av mig täcket, då fryser jag till is, känner att jag ligger i helt helt helt fel ställning och byter... Och ja, the kräking-thingy. Inte nog med all det där dramat i sänghalmen, när jag tror att jag lyckades somna till lite så vaknar jag med ett ryck av att hela min kinesiska middag är på väg upp samma håll som den kom. Ligger och försöker känna om det bara är inbillning, men hell jag mår crap, börjar fundera på eventuella konspirationteorier om att kineserna försökte matförgifta mig. Jag bestämmer mig för att gå ner och fixa en hink att föda ur munnnen i. Ställer den brevid sängen och känner mig lite lugnare.

Plötsligt sover jag och drömmer om något, kommer inte ihåg vad men antagligen var det något fucked-up efter filmen jag såg igår. Paranoid Park. Så sjukt skum film! Det var konstiga kameravinklar, jätteskum musik som inte alls passade in i sammanhanget, några dåliga skådisar, jobbig story... Tänker inte förstöra filmen genom att berätta saker för att jag tycker att man ska se den för att ha sett den, för att den är så jävla random att jag ett tag höll på att gå ur biosalongen.

Anywhoo, vaknade gjorde jag för några minuter sedan. Gick egentligen bara in på datorn för att kolla upp när jag började men kände att jag lika gärna kunde skriva en blogg om min turbulenta natt. Har absolut inte tid att skriva mer då mitt tåg går om 20 mins och jag ser ut som en påse skridskor...

Edit:
Okej, jag var på väg. Hade packat ner laptopen i sin väska, borstat mina tänder och allmänt kört en uppstyrning. Dock är det något som irriterar, känner att jag är illamående igen och har typ värsta klumpen i halsen. Egentligen borde det inte vara något problem att vara i skolan ändå. Men det är inte pga skolan jag fortfarande är hemma, utan tågresan på 45 minuter. Palla sitta inklämd bland två illaluktande människor i en vagn fullproppad med folk i morgonruschen när man mår illa. Du vet när man är lite förkyld på tåget, näsan rinner och vill inte sluta. Man torkar febrilt och damen framför stirrar på dig som om du är från Mars. Allt är så jävla envist, tanten och näsan vägrar sluta upp med vad de pysslar med och man får sitta där med hennes dömande blick på sig som en strålkastare.

Tänk dig nu att istället för lite snor så istället kräks vi upp gårdagens dinner i kärringens knä... Då kan vi snacka om dömande blickar, nu inte bara av henne utan av hela tåget. Därför stannar jag hemma, skiter i första förläsningen och hoppas på att må bättre senare.

Förövrigt blev det aldrig någon klippning för min del igår, men jag hoppas att det ska gå bättre idag.