Mitt hår gör revolt. Det har uppstått ett tumult som skulle kunna liknas vid franska revolutionen på mitt huvud. Det växer som om det försökte bevisa något, och mina försök med vapen för att lugna dom upproriska hårsäckarna biter inte längre. Håret har fått liv (alltså inte "oh-vilken-skön-lyster-du-har-i-håret-liv") och försöker seriöst ha ihjäl mig. Exempelvis kanske jag ska gå över vägen, luggen faller ner som en ridå för ögonen och jag finner mig själv i en skog av bruna hårstrån. En naturlig reaktion är självklart att stå stilla för att inte snubbla på sig själv nu när man ser lika bra som Stevie Wonder. Man snurrar runt i desperation och försöker återfå synen innan man blir nermejad av en bilist (lär se ganska underhållande ut för förbipasserande).

Jag har funderat på att gå och besöka en sån här frisör i någon månad nu men aldrig kommit iväg, trots påtryckningar från familj och vänner. Idag tänkte jag; "Nej fan, såhär kan vi inte ha det". Jag lutade mig lite bakåt samtidigt som jag med bådade händerna klappade till låren för att börja häva mig upp ur stolen och blåste luggen ur ögonen i någon skön "detta var sista gången... sanna mina ord, luggjävel"-anda.
Tyvärr är det söndag och allt är stängt, var ju lite av ett bakslag när jag insåg detta men efter lite seriöst googlande kom jag fram till att det finns en liten salong som har öppet i skärholmen! New look here I come!