Har spenderat en hel kväll och diskuterat med Chriss. Vem är egentligen lycklig? Vad fan är lycka? Är man nån gång lycklig? På en mer långsiktig nivå än alltså en helskön utekväll.

Livet går ut på att jobba, man pluggar för att jobba, sen går man och kolar.Om man inte älskar sitt jobb, tycker istället att det funkar/är ett helvete. Då går man fem dagar av sju varje vecka och tycker att livet funkar, alternativt är ett helvete. I runda slängar är det fem sjundedelar av sitt liv som är mediokert.

Som samhället ser ut idag skapar en helt klart majoritet av befolkningen någon typ av tjänst eller produkt (aka man jobbar). Man gör det för andra personer, som i sin tur gör exakt samma sak. Man måste göra det för att kunna överleva (eller i allafall ha tak över huvudet och mat på bordet).

Vad ska man göra för att leva lyckligt? Fly från verkligheten, dra och uppleva saker. Men det måste också ta slut någon gång. Vi kom inte fram till något annat än att man är lycklig åldrarna 0-12 typ, förutsatt att man har en bra uppväxt. Att vara nykär är också bland det bästa. Efter 12 går det fan utför, alltid är det något som hänger över en. Obesvarad kärlek, relationer i allmänhet, otrygghet och andra problem.

Om vi tar en medelsvensson. Gift och barn.
Saxat från aftonbladet:
"I Aftonbladets undersökning uppger 55 procent av kvinnorna och 53 procent av männen att de varit otrogna."
Det är alltså en grej att oroa sig över.
"Under år 2007 anmäldes 82 300 misshandelsbrott i Sverige."
Där har vi ångesten när ungarna börjar ränna ute på kvällarna.
Sen ska man någonstans här fokusera på sin karriär som har blivit så viktigt för alla.

Jag måste låta så fruktansvärt pessimistisk, men tyvärr så utvecklades vår diskussion. Med detta menar jag inte att ingen är lycklig, att livet är skit eller något, men ändå något som är värt att tänka på.

Kanske finns det ingen som lever helt lyckligt, har jag väldigt svårt att tro. Det kanske inte går att leva ett helt lyckligt liv, ännu mindre chans skulle jag tro. Kanske lycka kommer i små doser och på kort sikt, man får väl försöka ta de doserna så ofta som möjligt.

Jag tittar bakåt och ser Amanda sträcka på sig i soffan och somna om igen, det är min dos lycka, en dos så pass stor att jag kan leva på ruset ett bra tag.


Två djupt grubblande män