I alla bostäder i hela sverige uppstår, någon gång, ett bråk mellan man och kvinna. Det är det bråket som uppkommer när honan försöker få ut hanen på powerwalk med gångstavar! Det hände mig. Hon började tjata, jag lackade som mannen jag är (självklart). "Det där är inget för en man, en man som mig"... Anledningen till att mina lår bränner som en majbrasa nu är för alla manliga stamp jag gjorde i golvet när jag satte ner foten för att visa henne att jag menade allvar.

Okej, bäst jag erkänner, var ute en liten sväng... en mycket liten sväng, en så liten att man knappt märkte att det svängde, du vet ungefär som man åker tåg. Tågfan kan göra en U-sväng utan att det märks. Det hela var mer som en raksträcka. Vi var ute en liten raksträcka (med vissa krökningar). Men för att uppehålla min stolthet så gömde jag mig bakom centrum medans Amanda gick in på konsum för att lämna tillbaka en film, stavarna säkert gömda i några buskar. Och så fortsatte hela promenaden. Så fort vi mötte någon som inte spatserade fram lika lustigt på ett par stavar så började jag, väldigt hängivet, inspektera omgivningen i hopp om att inte bli igenkänd (jag är ju lite av en kändis).