Det började som en kul grej, att Amanda började blogga tyckte jag var jättelustigt, nästan lite gulligt. Tittade lite nedlåtande på henne när hon skrev för att jag visste ju att hennes besöksantal aldrig skulle nå de astronomiska siffror som min blogg. Hånlog. Det fick jag äta upp.. typ vid samma tidpunk som hennes statistik över unika besökare översteg 20 pers... Det sög ju.

Det som förut pågick i vårt sovrum var inget för barn att se. Det som nu kan bevittnas är fan inte mycket bättre, krig är inget för barn. Krig är vad det är kvinna! Jag tar av mig silkeshandskarna, slänger dom på golvet (tar upp dem för att inte åka på stryk för att jag skitar ner hennes rum) och sen gör jag en storm-off som heter duga.

Nu verkar det som att jag får sova på golvet efter detta inlägg... Hah! Jag älskar golv..

(hennes jävla blogg)