Jag har enda sen jag för första gången såg reklam för filmen velat se den. Någon mystisk kraft verkar ha stoppat käppar i hjulet för mina planer all along, men ikväll...!! Inhandlade mästerverket när jag nu var nere och hälsade på min älskling i några dagar.

Halva anledningen till att jag ville se filmen var att jag har lite av en skoulguurl-crush på Michael Pitt (nu var jag iofs tvungen att googla namnet, skit samma) efter hans hjältedåd i "Murder by Numbers". Han är fruktansvärt psyko och jag bara gillat!!!

See it now, thank me later.. fast nu har du förstått redan sett den..

Detta är en av dom här rare momentsen jag känner att twitter kunde ha räckt..

"Exactly how long has it been since you've swiped the stuffed animals off of your bed, thrown your ankels up in the air, and thanked whatever God you pray to that you didn't have on your granny panties?" - Dr. Cox

Haha, har varit och inhandlat det näst sista inför bröllopet på lördag (ett par schöna pjuck fattas). Idag knallade jag omkring med galjen, på vilken jag hängt alla kläder jag ska ha på mig, min kompletta outfit. När kan var på väg mot garderoben med den tunga galjen i handen var det som en reflex tog över...

Jag fick en stark känsla av att jag förväntades vända mig om och vinka för glatta livet (kan ni föreställa er att vara Amanda i den här situationen - då jag, halvvägs in i garderoben ställer mig och vinkar till vad jag titulerar "publiken" eller "mamma och pappa").

Det var som barndomen kommit och knackat på min garderobsdörr, och jag kände doften av nypoppade popcorn, plötsligt var det fredag klockan 8 och jag satt bänkad i soffan i ett kedjehus i Salem!! Några klick på youtube och jag hittar en riktig pärla!!

Varje gång, VARJE gång, jag är bakfull ska plötsligt hela min familj och annat löst folk jag känner envisas med att ringa mig! Den där telefonen är alltid stendöd tycker jag, men så fort jag har festat lite väl mycket en kväll så blir jag plötsligt en jävla telefonväxel morgonen efter..

Finns ju få saker som är värre (ja, det kanske skulle vara cancer då) än att behöva låta pigg och intresserad när man har kräks i halsen, ett dunkande huvud och brinnande ögon! Immorse låg jag med whiskeyröst och försökte svara så gott det gick på morsans tjat om typ skjortor.

En tumregel nu till alla: är det lördag eller söndag är jag med största sannolikhet bakfull och ligger och sover.

Nu har jag krigat i en fabrik hela sommaren... Har det varit sol? Fan vet jag, har inte några fönster där jag jobbar. Om det nu har varit en sommar så har jag i alla fall missat den totalt. Imorgon tänker jag gå på semester/lov. På något sätt måste jag ta in allt jag missat, och det vill säga massa liter öl. Synonym med massa liter öl är ju som bekant en finlandskryssning! Så nu ska jag hitta ett offer att röva med mig...

Alla jag nånsin haft någon sorts social kontakt med är som bortblåsta. De är förhoppningsvis inte döda då, men det är typ lika stor chans att jackson skulle svara på sin mobiltelefon när jag ringer (+ att jag gissar hans nummer) som att en av mina kontakter i listan skulle få för sig att svara...

Om de inte är bortresta (känn er träffade - 91% av bekantskapskretsen) har de bög-hetero-hemmakväll eller är allmänt M.I.A.

Hela den här cirkusen resulterar i att min fredagskväll är totally ruined... Visst att dricka vin med sig själv och smyggråta med sina ben under hakan till följd av ett s.k "starkt moment", i en amerikansk highschool-serie inte är helt fel, men jag hade högre förhoppningar på veckoslutet.

Eftersom till och med min kvinna har bestämt sig för att ansluta sig till gänget människor som har som mål att låta mig vara helt jävla solo ikväll, så bloggar jag nu! Fast det är ju underförstått..

Vet inte vad det här ska resultera i, på senaste tiden har jag fått pungsparkar i huvudet av blogg-idéer. Nästan känt att twitter skulle kunna varit min grej, men med tanke på att jag nu har skrivit... öhm, bra många fler än 140 (är det va?) tecken utan något egentligt innehåll, så vet jag inte riktigt hur det skulle rulla om jag försökte få in något meningsfullt på max 140.

Men efter att varit helt slut som artist så kanske jag börja skriva lite, göra min comeback!

Vet inte varför jag skriver nu, vart fick jag energin ifrån? Jag vet inte alls jag, men det kan ju ha något att göra med att jag har börjat gymma! Och det är inget jävla nyårslöfte ni ser stå längst bak i lokalen (gärna undanskymd bakom ett muskelberg) och lyfta vikter med enheten hekto. Jag har nämligen slagit på stort och köpt mig ett årskort, allt för att jag inte ska kunna lägga av bara sådär.

Det hela började med att jag tittade ner.. Jag tittade ner och lyfte upp tröjan (på ett oskyldigt - ej äckligt sätt). Ut kom en mage som kunde fått svullo likna en smal anorektiker på vatten-diet. Nej men asså jag kände att fan såhär kan vi inte ha det. I took action och åkte upp med frugan till det lokala gymmet för att göra en "testgång".

Ett gym är en väldigt speciell plats... Det finns alla sorters människor där och det känns helt avskiljt ifrån den riktiga världen. Sveriges lagar gäller inte där.. där gäller gymmets lagar. Några oskriva regler som antagligen är icke-skrivna av alfahannen som strövar omkring i lokalerna. Vilket för oss in på människorna.

Som jag redan nämnt: alfahannen. Han (kan omöjligt vara en kvinna) är stört och avsevärt mycket starkare än alla andra som äger ett gymkort, han spenderar all sin vakna tid med att putsna sina gunz. Man pratar inte med alfahannen, han pratar med dig. Eller om man har tur kanske man kan få en grymtning när man gör något bra (typ som att flytta på sig när han kommer mot dig i en smal korridor). Sen kommer tonårskillarna som bygger muskler och gjort det i några år. Sen kommer damerna som spenderar hela passet på antingen gång-maskinerna eller står och strechar i två timmar. Lääängst ner på listan kommer jag... Äldre än tonårsbiffarna, men också 40 kilo lättare, spinkig liten skit som spenderar mer tid på att ställa in "rätt" vikt på maskinerna än att faktiskt använda dem.

Känns som om jag har lika mycket att göra som en volentärarbetare i afrika just nu. Insåg att skolan börjar snart och då fick jag direkt ångest igen. Fick veta att jag klarade en kurs iallafall, det känns ju bra. Matten blev total fail i, och i den andra kursen har jag inte fått tillbaka något resultat i ännu.

Men massa grejer bara BAM föll på mina axlar:

Bli frisk så jag kan smutta på min Baileys
Fixa studieförsäkran så jag får $$ av csn
Göra en matte-labb
Göra ett matteprov
Betala räkningar (och som om de vanliga 2 månadsräkningarna inte var nog ska jag även punga upp för försäkring)
Kasta ut granfan
Fixa mina skattepengar som jag glömde ta ut förra året (600 spänn i potten)
Fira 1-årsdag med Amanda
Styra upp min dator som är helt cerebral pares
Köpa SL-kort som är sjukt over-prized
Köpa gym-kort som får SL-kortet att verka billigt
Komma på ett system för att organisera mitt liv

Har inte skrivit på ett tag och det finns ju några obvious reasons till det: Amanda har varit hemma, det har varit jul. En mindre detalj är ju kanske också att jag inte haft inspirationen till att skapa något stort.

Idag har jag iaf shoppat mod på flaska (såg batman igår och nog att Alfred är lite gammal, men den människan säger vettigare saker än Mr. Cohen) inför imorgon. Hoppas på en lyckad kväll på Jahnii är host. Det ska bjudas på hummer och oxfilé, låter ju förjävela underbart.

Jag har även brytit ryggen lite. Squash kan se ut som en oskyldig sport, men den kan vara så jävla nasty... Efter att ha värmt upp med en veckas datorspel och filmtittande skall man ICKE tro att man är squashens björn borg och gå ut med 110%... Det har ju blivit lite smärtstillande för att kunna sova.. I've popped one... I've popped two...

Jag har längtat efter den här dagen sedan jag kom hem från London; Amanda kommer hem. Och nu sitter jag här och försöker andas genom en helt täppt näsa.. Japp jag är sjuk igen. Jag blev precis frisk, och nu sitter jag här och snorar ner lägenheten igen efter bara nån vecka! Inte nog med att jag är förkyld (vilket jag hatar mest av allt i världen) så är jag sjuk när Amanda kommer, jag är sjuk på julafton, och det skulle inte förvåna mig om jag har cancer på nyår...

Bestämde mig immorse för att ge mig lite chilltid.. Satt vid datorn, kollade på OC och käkade en grym frulle. Efter det hade jag tänkt sätta mig och råplugga i sex timmar för att sedan kunna ta det lugnt igen. Planen gick åt helvete i samma sekund jag öppnade matteboken... Orkade bara inte, fattade inte första talet och jag blev bara helt omotiverad till allt. Istället spenderade jag dagen med att fika, käka thaimat och kolla på Bert tillsamans med Crille, Alle, Jojo och Cao.

Antagligen kommer inte ens ångesten ikväll kunna driva mig till att försöka lära mig något i sista minuten, och tentan i övermorgon kan ju bara gå o lägga sig..

Jag har helt tappat motivationen till plugget nu asså. Efter att jag fick underkänt på en tenta, har jag blivit så jävla stressad. Eftersom jag tar studielån så hänger hela min lägenhet på hur pass jag klarar skolan, och nu när jag fick ett stort jävla F på tentamen fick jag världens press på mig. Har två tentor denna vecka som jag känner att jag inte kommer att klara, samt omtenta i ämnet jag fick F i. Kommer gå på jullov med tre kurser underkänt i bagaget, inte så kul.

Så fort jag sätter mig med boken känner jag bara att jag inte pallar, jag har inte direkt tagit ut mig denna termin. Men det är kanske det jag skulle behövt göra så jag inte fick denna pressen som paralyserar mig just nu.

Ett av det störta problemet med att bo ensam är att saker i kylen inte håller för evigt. Köper man för lite så tar det med all säkerhet slut och om man köper mer så hamnar man i den situationen jag ofta befinner mig i. En situation som säkert kostat mig några hundra kronor redan.

Man köper nån grej, typ en gurka. Det är ju inte så ofta jag äter sallad, men ändå. Man ser gurkan varje gång man öppnar kylskåpet, men man tänker aldrig på att kolla när den går ut. Så en dag så hittar man samma gurka man plockade på sig i en butik, med känslan i kroppen att "nu jävla ska jag bli nyttig", för 3 månader sedan. Möglig och skit. Ofta så vill jag inte heller slösa på min mat, tex om jag köpt något gött (typ i senaste fallet chokladpudding) och känner lite att "näääe, jag väntar nog med denna tills jag är riktigt sugen"... Blir till att kasta den också när grädden är sur som en väckt kvinna.

Och idag skulle jag lyxa till min fredagsmiddag med lite bea till köttet (som självklart var fryst), den gick ut för en vecka sedan.. Jag tänkte att vafan kan en väcka göra? Om den är bäst före 2008-12-06 så är den antagligen bara lite sämre 2008-12-06. Morsan har ju tipsat om att lukta på föremålet i fråga för att klargöra om det är för gammalt... Bummer att man är förkyld :P Så jag fick helt enkelt chansa. Började känna en viss oro i magen efter ett tag, så mitt mission ikväll är att hålla kvar köttet i kaggen.

Inga armar och inga ben. Ungefär så kändes det igår när jag inte hade internet på hela dagen. Plötsligt ser jag att min router börjar blinka framåt ett-tiden på natten (då har den inte blinkat sedan halv 10 på morgonen). Jag rusar upp för att kontrollera mina förhoppningar, japp, jag har internet igen, kontakt med omvärlden.. men vafan skulle jag ha det till mitt i natten. Jag satt och ringde bredbandsbolagets support hela dagen igår. Dom blev säkert roade av att jag ringde med svetten rinnandes genom telefonen och med risig röst undrade hur länge det kunde tänkas dröja innan cyberspace kundes nås från mitt hem.

Kan berätta lite om min dröm jag precis rycktes ur, för att ha något att göra. Jag skulle av någon anledning åka båt nånstans, så jag satt själv i en båt (dyrare variant) när jag insåg att jag inte kunde styra. Jag gjorde så gott jag kunde (jag var på väg till en hamn jag visste att jag tidigare drömt om). Väl framme vid hamnen kom jag på att jag inte hade nån aning om hur jag skulle "parkera", fick stanna på nån spec-brygga en bit bort från hamnen och någon äldre dam hjälpte mig. Damen berättade att hon var med i någon sorts datinggrupp. En grupp som brukade vara rätt värdelös utom på fredagar då det blev lite mer röj. AAnywho så var det snack om recept, i datinggruppen hade det typ nån receptbok och alla brukade laga mat till varandra. Nu skulle dom byta kokbok, varpå jag drar på den världvana kommentaren "Men maten spelar väl minst roll i sammanhanget, om du förstår vad jag menar". Hon tar illa upp och säger att gruppen till stor del handlar om vem som lagar godast mat.

I en annan del av drömmen kommer jag ihåg att jag och Amanda svingar oss med lianer (tror det var lianer.. inte säker) runt ett hus, med målet att komma in i huset tror jag. Det var alltså som en uppsatt bana man var tvungen att svinga sig igenom för att ta sig till ingången av huset.

Nu kommer sjukast av allt. När jag vaknar är min skalle fylld av ett ända ord, ett ord som bara ekar mellan mitt pannben och bakhuvud. "Kleerup". Jag går sedan och smakar på ordet i några minuter medans jag sköter allmänna morgonsysslor. Kleerup... vem eller vafan är det?. Googlar det tillslut och lär mig att det är någon sorts artist. Jag var helt säker på att jag kände igen namnet (som jag nu vet att det är), men hade ingen aning om vem det tillhörde.

För alla er som väntat som dårår på Veckans Snitt (en person jag inte känner typ) kommer bli ledsna/arga. Den där jäkla människan på Boston Tea Party snodde min idé om innehåll. Varför ett duschdraperi alltid sugs in mot kroppen när man duschar. Lite oväntat hade jag fått det mesta rätt :)

Anywho, tillbaka till London.

Tisdag
Jag och amanda fick en tidig julklapp av hennes pappa, biljetter till en musikal. Vi valde "We will rock you", alltså en queens-musikal. Jag är lika välbildad inom queens musik som ett barn i afrika är insatt i Sveriges ekonomi (eller typ jag.. jag är inte så välbildad..). Men det gjorde det hela mer spännande att inte känna till nån låt (förutom i slutet då de spelade alla kända). Det var jättetrevligt! Innan musikalen var jag en riktig man och bjöd min kvinna på middag. Vi valde en resturang i Soho (Londons svar på China Town), efter att Amanda sagt "Neeej för i helvete" till cirka 10 resturanger för att de hade hela, hängda, stekta ankor i fönstret. Var en mysig kväll :) även om Amanda spillde ut typ halva sin mat på duken (inte i en och samma olycka, utan systematiskt nersmutsande försigick).

Onsdag
Egentligen borde jag ta denna dag i ett eget inlägg, kanske starta en helt ny blogg bara för denna dag, men jag ska fatta mig kort, typ som att komma till insikt att jag är dvärg.. Äh, är sliten: Sjuk som bara jag kan vara och har en träningsvärk som får bdsm verka fjolligt (spelade squash med gubbarna..).

Hela dagen fördrev jag med mentala förberedelser för att åka hem och lämna min kärlek i ett myller av Starbucks. Klockan slog timmen jag hoppades aldrig skulle komma och vi stack till bussen. Vi väntade.. väntade ytterligare.. känner att "det här kommer jag fan aldrig hinna".. lackar tillslut och ringer och hojtar på nån sorts kundtjänst. Efter 30 minuter går det upp för mähät på andra sidan linjen att jag inte säger "Television" utan "Terravision" (bussbolaget). Tydligen står jag och svär vid fel hållplats, och när vi slutligen hittar den korrekta har mitt plan så gott som redan landat på skavsta.

Jag skulle alltså bli tvungen att köpa en ny flygbiljett för dagen därpå... är så rasande att jag går till burger king och köper en, lyssna nu, double whopper. Jag var inte speciellt hungrig, utan åt av ren frustration, och en vanlig whopper wouldn't to the trick. Sen var det bara att hitta ett internetcafé och boka en ny flight (1400kr, hey inga problem.. jag tar bostadsbidrag).

På väg hem till Amandas lägenhet, dragandes på rullväskan (igen), hittar jag en affär som hade det klingande namnet "Whine" och jag kände att det fanns bara 1 (en, one) medicin för kvällens jävla helvete. Sprit. Köpte en flaska Smirnoff (200ml). Det hela började som vanligt lite oskyldigt att jag och Amanda skulle grogga den, slutar med att jag ligger och försöker suga ut den sista droppen ur flaskan, Amanda tycker synd om mig så jag får hennes grogg (hennes första). Kvällen är ung känner jag och sticker ner till en turkshop brevid lägenheten och inhandlar en flaska rödtjut som jag häller i mig. I ett skede var vi ute (skulle möta Moa på väg hem från jobbet), och jag kan ju inte lämna min vän ensam hemma (flaskan) så jag häller över lite i en vattenflaska. Väl ute bland folk kände jag mig som en alkoholist, varpå jag, för att dölja min sjukdom, stoppar ner flaskan i ena rockärmen. Den ligger så perfekt att jag bara kan lyfta hela armen och dricka från handleden utan att någon ser. Utmärkt! Hem, hinka vatten, däcka.

En bild kanske man ska bjuda på också...